snouf

Ursäkta mig, men nu känner jag för att få ut det här. Jag måste bara beklaga mig en stund...

Jag känner mig galet fullpackad med jobb och måsten!! Hjälp!!!

Andas!...

Jag har just nu kommit fram till att utan mina håltimmar skulle jag gå sönder. Just nu stressar ja över tanken på ett jobb eller ickejobb på Vasa Teater. Jag fixar med min sångexamen ( hitta band och doår). Läser på ett psykologiprov som är helgen efter Kulturkarneval-staff-utbildningen, och på samma dag som Elevkårsutbildningen som jag ska vara med på. Öva sång, piano, rita, musikteori och helst finskan också. Få Word installerat på min dator. Läsa på ett religionsprov. Komma ihåg mina vänner. Göra läxor ( suck). Anmäla mig till Höstdagarna. Ta hand om mig själv... Glömde jag något?

Men nu när jag ser på listan jag skrivit ner, så blir jag faktiskt glad över flera saker. Jag gillar vad jag håller på med, jag gillar att sjunga, spela musik, träffa människor, lära mig nya saker. Och Jag skulle definitivt inte göra allt detta om jag inte tyckte om det. Jag kommer inte ifrån verkligheten att det kräver mycket jobb, men ändå känner jag glädje; stressen är kortvarigt, sedan när det är över får jag trevliga minnen att titta tillbaka på.

Ni som känner lika som jag, skriv en lista över allt ni stressar över, betänk och andas. Vill man att något ska fungra så går det alltid!