snouf

Det som fått mig att skriva idag, var inspiration från en man. Han heter Pierre Dulaine, är dansare och danslärare. Det har gjorts en film om honom, om hur han har lärt ungdomar i USA att dansa pardans. UNDERBART! Jag har länge tyckt om filmen, men såg ikväll på extramaterialet, där de hade en dokumentär om Pierre Dulaine. Jag fylldes plötsligt med sådan livslust och glädje, bara av att få lära mig om honom, höra om hans liv, se hur han lärde andra att dansa och tänka på dans. Jag älskar dans.

Hoppas ni också känner sådan plöttslig glädje någon gång!  :)

Hej alla bloggläsare!

Det är väldigt synd, men sant; jag har tappat lusten till att blogga nästan helt. Jag tycker själv det är synd, för det hjälper många gånger att få skriva för att bli på bra humör. Jag antar att många författare känner igen fenomenet och ända botet är att sätta sig och skriva pånytt. Vilket jag nu försöker göra.

Det som hänt sedan senast är ; att jag jobbat klart i Helsingfors och kommit hem till Malax, jag har börjat med nästa jobb, dvs. lekledare på simskolan i Malax. Detta är det mesta grundliga som hänt. 

Mera detaljerat; jag trivdes superbra i Helsingfors och på jobbet där, vilket gjorde det betydligt svårare att lämna, men ändå var det roligt att komma hem. Jag sov på en bekväm soffa i 4 veckor mitt i ett trevligt flyttkaos och kom hem till mitt stora, städiga och oranga rum och min sköna säng, haha. Men det andra jobbet var en annan sak. Jag trivdes som sagt mycket bra på jobbet i Hesa, men jobbet här i Malax har gjort mig enormt trött och ledsen, jag får inte skriva varför p.g.a. tystnadsplikt. 

Hela denna röra av händelser kan vara anledningen till att jag inte haft samma lust att skriva. Förhoppningsvis kommer den tillbaka med min glädje om ett tag.